Carro smsade och sa att hon var hungrig igår kväll så vi överraskade Nana när hon var på gymmet och sedan for vi och plockade upp Kristine för att ta oss ut och hitta en bit mat. Första alternativet var the Diner på piren i Redondo Beach. Jag är ingen OCfantast men ni som är det, det är på den där blåa resturangen där de hänger hela tiden, där tänkte vi käka. Men nej, vägen ut på piren luktar så sjukt mycket fisk och skaldjur och det såg inte ut att vara överdrivet fräsch mat.



Vi tog oss till andra sidan piren där det var en lite finare restaurang. Vi får bord jättefint längst med havet längst in i restaurangen och börjar kolla på menyn. Inser snabbt att här har vi inte råd att äta! Frågan återstod bara hur vi skulle ta oss ut smidigt och på minst pinsammaste sätt. Restaurangen är smockfull och det är servitörer överallt. Jag får ”ett viktigt samtal om en död släkting” och tar mig ut med handen chockerande för munnen. Kort efter mig kommer resten av tjejerna undrandes vad som hade hänt med deras gråtande vän.