FÖRKYLNING OCH OKÄNDA MEDICINER


(Må hända rubriken inte alls har att göra med vad jag tänkt blogga om men jag måste bara få slänga ut mig att jag är rejält förkyld och vet inte om jag vågar svälja alla slags piller och vätskor C prackar på mig. Det känns så Amerikanskt och läskigt.)

Att komma till Usa innebär ju bland annat att man får vara med och fira nya högtider och traditioner. I helgen blev jag bjuden till Kristines värdfamiljs familj för att fira en tidig Thanksgiving i och med att Kristines värdfamilj ska åka till Japan nästa vecka (Jaaa Kristine ska följa med, helt galet!).

Äcklig i håret och trött efter ett besök på ett shopping mal med Nana och en tjej vid namn Elin drog jag på mig kjol och hårband och vi for iväg till festligheterna. Gudars vilket hus. Vet inte rikigt hur jag ska förklara men det var fantastiskt fint. Och bakgården tog aldrig slut. Det är nog den jag är mest fascinerad över och får mina minnesbilder av huset att se lika bra ut som bakgården. Från gatan såg det inte större ut än min familjs hus, men så fort man kom in öppnades en ny värld upp framför en och det var folk överallt, glada och tackfulla.


Glad tjej på en del av baksidan med ett glas rött i handen

Så nu har jag firat min första Thanks giving. En mycket fin högtid som jag tycker man borde ta och fira i Sverige också. En dag där inga presenter existerar och man bara träffar sina nära och kära och säger gång på gång hur tacksam man är. Kan hända att det låter lite överdrivet men så var verkligen inte fallet. Blev rörd till tårar när Kristines värdmamma ställde sig upp och berättade för alla hur tacksam hon var över Kristine och hennes jobb med sina små barn. Himla fint.


Kristine med hennes värdföräldrar

Nästa vecka smäller det på riktigt. Då ska denna högtid firas igen och jag tror på riktigt att det kan bli mysigt att fira med min egna värdfamilj.

Idag har varit en väldigt givande dag när C varit hemma från jobbet på grund av trasig bil. Vi har pratat. Om allt och ingenting. Om innehållet var vettigt vet jag inte. Det var vettigt för mig och det var inte påtvingat och framförallt, det var inte under stress. Hon tog sig tid och pratade om ingenting.

Hela dagen har varit sådan och nu ska jag snart iväg till Starbucks med världens bästa Nana, tror jag. I helgen blir det Harry Potter bland annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0