FEEL THE GROVE
Chinatown har man ju hört talas som lite både här och där. Dit for vi i alla fall en sväng i lördags. På vägen dit fick jag och Nana se Hollywoodskylten för första gången, på håll i och för sig men den var där i sin egen prakt, sedan insåg jag att vi borde ha sett den varje gång vi har kört till luciaövningarna för man ser den från freewayen. Lite komiskt kanske att jag varit här i över två månader och inte tagit tag i att se Hollywoodskylten, den som man alltid vetat funnits i LA. Men men, vi planerar som fullt om man säger så.
Vi kom till Chinatown och insåg ganska tidigt att det inte fanns så överdrivet mycket att se. Dock var det mysigt att gå runt och kika in i alla små souvenirbutiker med massa olika kinesiska hantverk. För att inte tala om alla människor, tänk att det kan kännas som man strosar runt i Kina när man bara är ett stenkast från LAhetsen och alla amerikaner.
Chinatowns svar på Daljunkarn. Tänkte lite smått tillbaka på alla fina stunder på dalis och alla goa gamlingar
Så klart blev det GPStrubbel (vad vore en helg utan denna kalabalik?!) Min GPS heter Rickard och brukar vara pålitlig och trogen, hans röst är svår att motstå och det är ofta ett rent nöje att ha denna ståtliga mansröst som sällskap, denna dag vet jag dock inte vad han hade för avsikter. Vi körde fram och tillbaka på en och samma gata hur många gånger som helst. Passerade LA union station så många gånger att jag slutade räkna. Vi stannade till vid Union Station för att turista oss lite och för er som inte vet vad det är så är det LAs svar på Falu järnvägsstation.
På LA Union Station. Hade sköna väntestolar där.
Så klart blev det GPStrubbel (vad vore en helg utan denna kalabalik?!) Min GPS heter Rickard och brukar vara pålitlig och trogen, hans röst är svår att motstå och det är ofta ett rent nöje att ha denna ståtliga mansröst som sällskap, denna dag vet jag dock inte vad han hade för avsikter. Vi körde fram och tillbaka på en och samma gata hur många gånger som helst. Passerade LA union station så många gånger att jag slutade räkna. Vi stannade till vid Union Station för att turista oss lite och för er som inte vet vad det är så är det LAs svar på Falu järnvägsstation.
På LA Union Station. Hade sköna väntestolar där.
Carro gjorde sig hemmastad och shotgunnade framsätet
Nästa destination blev tillslut The Grove. Ett helmysigt shoppingområde, nästan så det slår Long Beach faktiskt. Lite gamla stan över det hela. Såklart hade julgranen kommit upp och tomten och hans renar hängde i luften ovanför vattenfontänen. Nu börjar jag inse att det är såhär det kommer se ut här till jul, inge snö, bara gröna palmer och kyliga kvällar med gasolvärmare på restaurangerna. Här i alla fall spenderade vi resten av dagen. Vi strosade runt, åt sen lunch på en restaurang, shoppade, tog kort, gick på bio och drack varm choklad. På bion såg vi Due Date, mycket bra. När vi sitter där inne i salongen kommer det två tjejer som makar sig in till platserna bredvid mig. Jag hör till min häpnad att de pratade svenska. Så klart visade det sig att vi hade en gemensam bekant, Julia Roddar, hur liten ska världen till att vara ibland?
När jag sedan kör hem mina vänner och ska just till att åka ifrån Long Beach och Carro så händer det som inte får hända när man inte kör sin egen bil utan sin värdfamiljs. Vet inte om jag hade biofilmen i bakhuvudet men jag tänker i alla fall att jag ska backa lite smidigt medan Carro packar ihop sina saker i bilen. Jag börjar backa och så säger det knak och jag inser att jag backat med bildörren öppen rakt in i en palm.. INTE ATT REKOMMENDERA. Såå onödigt, men där stod jag, med ett inböjt hörn på bildörren så den inte gick att stänga igen helt. Kanske inte världens bästa slut på världens mysigaste lördag..
(bildörren gick att böja tillbaka så det var ingen jättefara i taket. Och min kära mor sa faktiskt att det där är något som händer alla.)
Nästa destination blev tillslut The Grove. Ett helmysigt shoppingområde, nästan så det slår Long Beach faktiskt. Lite gamla stan över det hela. Såklart hade julgranen kommit upp och tomten och hans renar hängde i luften ovanför vattenfontänen. Nu börjar jag inse att det är såhär det kommer se ut här till jul, inge snö, bara gröna palmer och kyliga kvällar med gasolvärmare på restaurangerna. Här i alla fall spenderade vi resten av dagen. Vi strosade runt, åt sen lunch på en restaurang, shoppade, tog kort, gick på bio och drack varm choklad. På bion såg vi Due Date, mycket bra. När vi sitter där inne i salongen kommer det två tjejer som makar sig in till platserna bredvid mig. Jag hör till min häpnad att de pratade svenska. Så klart visade det sig att vi hade en gemensam bekant, Julia Roddar, hur liten ska världen till att vara ibland?
När jag sedan kör hem mina vänner och ska just till att åka ifrån Long Beach och Carro så händer det som inte får hända när man inte kör sin egen bil utan sin värdfamiljs. Vet inte om jag hade biofilmen i bakhuvudet men jag tänker i alla fall att jag ska backa lite smidigt medan Carro packar ihop sina saker i bilen. Jag börjar backa och så säger det knak och jag inser att jag backat med bildörren öppen rakt in i en palm.. INTE ATT REKOMMENDERA. Såå onödigt, men där stod jag, med ett inböjt hörn på bildörren så den inte gick att stänga igen helt. Kanske inte världens bästa slut på världens mysigaste lördag..
(bildörren gick att böja tillbaka så det var ingen jättefara i taket. Och min kära mor sa faktiskt att det där är något som händer alla.)
Kommentarer
Postat av: Lovisa
jag kan intyga, det kan hända alla....;)
härligt att börja en morgon här i Sverige med att läsa om era äventyr i LA!
Trackback
