Carro tog med mig och Nana på våran första American football game igår. För att sammanfatta min tankeverksamhet under matchen så kan man väl säga att jag fattade iiiiiingenting av vad som hände där ute på planen. Men. Det var så himla kul att vara där, kanske ska tillägga att det var på high schoolnivå. Precis som på film. Coachen var där, hot dogsen, tacklingarna fanns där i överflöd, speakern, orkestern, den tjocka trombonisten, cheraleaderserna och chearleadercapten med det så överdrivna leendet. Man ville bara pausa och spola tillbaka för att se igen och igen, sedan kom man på att just det, jag är ju här på riktigt, det är inte film, det är mitt liv.