Klockan är halv tio på förmiddagen och jag är helt färdig. Det var alltså det här de menade när de sa att pojkarna kunde vara lite svåra att få upp på morgonen. Jag fick bära, nästintill dra ner en utav de från våningssängen, medan de andra, tack och lov, snällt väntade på att bli skjutsade till skolan.
T blev tvungen att komma hem från jobbet medan jag körde de andra till skolan, nu åkte han för en stund sedan iväg med J, då brast det för mig. Som tur var så fanns erfarne Malin Nilsson till hands på skype, försenade sin pubrunda för min skull! Tack ska du ha vännen!

Ska passa på och tvätta nu medan det är lugnt i huset.

Jag är inte förstörd, bara så ni vet. Lever bara det ljuva livet som au pair, vecka ett!
Nu blir det tvätt och lite Salem!