Två veckor har jag nu varit här i Connecticut. På måndag flyttar vi in i det nya huset vilket kommer bli såå skönt! I två veckor har jag levt i ett virrvarr med garderoben på golvet och flyttkartonger överallt. Ska bli fantastiskt att få packa upp och göra sig hemmastadd.

Vad händer då här på östkusten? Önskar jag kunde svara på det men fortfarande så står det ganska stilla och jag har inte kommit in i det nya tempot som faktiskt existerar här. Jag förstår inte, går runt och är trött, konstant! Inte för att jag är den morgonpiggaste av oss människor men hallå, det här är ju ta mig tusan rekord. Trodde i går att det hade vänt till det bättre när jag var ute med en tysk och en fransk på en klubb någonstans men så idag kom tröttheten tillbaka och jag höll på och somna till i bilen (körandes!) på väg hem från aupairmötet vi hade idag, skärpning.

Annars så är det en konstig känsla det här med att börja om på nytt igen. Jag går ju nu i tankarna att jag snart ska hem och att det börjar ta slut detta Usaår, och så samtidigt började allt om precis från början igen.Nytt ställe, ny familj, nya vänner, nya upplevelser. Och jag vet inte om jag hängde med i de där svängarna. Jag tycker det är jättekul och är tacksam för att jag är här. Men jag känner att jag är någon helt annanstans. Har massa planer och ideer på vad jag ska göra under min tid här på östkusten men samtidigt så är det tid att boka biljetter hem till Sverige och jag konstaterar att jag ganska snart (snarare än vad jag tror) ska hem för att sen komma tillbaka och bara ha en dryg månad kvar.

Hur som så ska jag imorgon in till NYC och hänga med, håll i dig moster, mina kusiners granne, Lisa Ekström! Hon bor sedan tre månader i New Jersey och klart man måste passa på att umgås när man bor så pass nära. Vi bor ju närmare nu än aldrig förr!

Nu ska jag kura ner mig i sängen, det är för övrigt svinkallt i mitt rum, och käka surisar och somna till lite vänner tror jag. Förresten, idag var det riktigt varmt och skönt ute. TJING