Ibland har man ju sina downdagar på jobbet. Om ni har hängt med kanske ni förstått att mina downs infaller ganska ofta men idag, eller nej hela början på denna veckan har varit doooown.
Idag var tredje dagen i rad någon av ungarna ville få mig sparkad, hurra.

Dagar som dessa funderar jag varje sekund på om det är värt att stanna, eller rättare sagt, vad fasen gör jag här?
Men Supernanny som jag är, eller snarare, SuperEmilia för någon supernanny känner jag mig då inte som, har jag lärt mig sedan jag flyttade hit att jag är ganska skittålig och jag vet vad jag vill. Och jag vill stanna i USA, det känns, annars hade jag vart hemma för lääängesen!
Kanske låter dumt men varje gång jag ifrågasätter varför jag väljer att stanna väger alltid stannaskälen så mycket tyngre. Så det blir ett lätt val. Som det känns nu

Hoppas ni har det fint i Sverige.


Jag får ju liksom dricka vin om jag vill nu, och hyra bil, varför klaga?