Lovisa kom och hämtade mig på morgonen och vi åkte ut till brorsan för att hänga innan Arlanda kallade. Kände att det var på tiden att ta sig till Norrby när jag knappt kände igen rösterna på brorsbarnen mina. Var en evighet sedan jag träffade de så det var top notch. Jag är en stolt faster till tre helt underbara, och numera stora, ungar. Med risk för att låta jättegammal men jag måste bara säga, de växer ju så mycket i den åldern. Och sedan måste jag passa på att ge de all cred för under detta år i Usa har jag fått ta del av de mest ouppfostrade och ofärskämdaste ungarna och det är så fint att komma hem och än en gång konstatera att dessa tre inte liknar de ett dugg! Ni är helt enkelt bäst!