Jajamensan, det är jag. Norskan hostade mig den sista helgen med säng och massa kärlek och bjöd mig på middag innan hon skjutsade mig till flygplatsen på lördag natt. Kändes konstigt men samtidigt helt rätt att sätta sig på flyget. Somnade direkt och sov till Texas där jag mellanlandade och sov även hela vägen från Texas till Connecticut. Kom fram vid noon och blev uppmött på flygplatsen av pappan och och 8åringen.

Det är svårt att säga hur det känns och hur det kommer gå men jag känner det att detta var helt rätt gjort av mig, inte för att kasta sig över den nya familjen och hylla den till skyarna efter två dagar bara, men igår morse när jag satt i bilen på väg till ungarnas skola så insåg jag vilken jäkla situation jag levt i de senaste 7 månaderna, och då hade jag bara sett på när mina CTkids åt frukost och gick och satte sig i bilen, alltså jobbat i 45 minuter.

Klockan är halv åtta men sängen kallar. PUSS på er!