Mellan helgernas alla aktiviteter tänkte jag uppdatera er med vad som sker i mitt liv här nere i Cali. Jag är som sagt i jakt på en ny familj och har in i det sista försökt få till det så jag får stanna här med mitt liv. För det är ju faktiskt det jag har här nu, även om inte värdfamiljen är den bästa och att jag mått skit i den och i arbetet så har jag ett underbart liv här med mina fina vänner som jag fått den stora äran att få lära känna. Det är tack vare de jag har kunnat stanna kvar och fått vara med och dela alla fina galej vi vart ute på.

Men, trots att man vill så funkar det inte alltid så nu har jag istället hittat mig en familj så långt ifrån Cali man kan komma, en familj i Connecticut! Dit flyttar jag om en vecka. Vet inte så mycket mer om allt mer än hur familjen ser ut och att de verkar vara jättegulliga. Har inte funnits tid till att göra research om området och vad som finns att göra eller om det finns några potentiella vänner. Men jag tänker att det får tiden visa. Ödet sa väl att det var där jag skulle hamna och att allt kommer bli bra. Stundvis har jag svårt att se det för det suger rent ut sagt att lämna detta, jag tänker inte ljuga och säga något annat. Jag älskar mina vänner och mitt liv här i Cali. Men jag vet även att jag hade frågat mig själv efter detta år varför jag inte gav mig själv en chans att få en bättre familj och jag vill inte leva med den tanken, hur kunde jag ha fått det? Må hända att det låter konstigt att vilja riskera att lämna det man älskar för något man inte vet kommer bli bra. Men när självkänslan ryker för många gånger så får hjärnan tala före hjärtat och då blir det så här. Men en vecka har jag fortfarande kvar här i Cali och jag är mitt uppe i helgens kavalkader som jag dock får fötälja eder om vid nästa tillfälle för efter ett dygn i San diego blir det nu Roadtrip med Geishan till San Francisco. PUSS på er