Jag vet inte, livet fortsätter som vanligt och ofta känns det också så, som vanligt. Men ibland, utan förvarning, hinner verkligheten ikapp en och jag vet inte vars jag ska ta vägen. Ligger i sängen efter en bra dag och ska sova, tänker på någonting trevligt, som i sin tur får mig att tänka på något annat och så spinner det på. Men alla dessa tankar slutar med att nej, vad spelar det för roll när Moster inte får vara med. Och det är en sådan konstig känsla. Här fortsätter allt som vanligt, för i mitt vanliga liv finns inte Inger där varje dag, hon är uppe i Skellefteå, jag träffar henne typ två gånger om året, pratar med henne i telefonen några gånger i månaden, ser henne på facebook när hon mer än ofta tagit sig in via Olas användare och smsar med henne när jag får en snilleblixt. Så känns det fortfarande, för mig befinner hon sig i Skellefteå. Men så är det inte och det suger. Vet inte vad jag ska göra av mig själv för jag kan verkligen inte inse vad som har hänt. Hon är fortfarande med i bilden, hur ska man förstå sånt här?