Det är mycket i huvudet nu. Dagarna bara flyger fram med massa nollningsaktiviteter och skolinformation, föreläsningar, bostadsletande, nya människor, vänner osv osv och jag försöker styra upp det och organisera i huvudet mitt, det går ganska bra. Det som mest gör sig påmind dock och som inte går att styra upp eller organisera, som verkligen inte går bra, är att du inte längre finns. Har så svårt att förstå, why why why does it go this way?