Kände för att kika in här lite. Händer så fina saker i vardagen ibland som man vill dela med sig av. Skolan har börjat och jag är nu lite mer av en tredjedels sjuksköterska nu. Nollningen har precis slutat och jag vågar inte ens räkna alla de timmar jag lagt ner på detta, helt slut men så här dagarna efter en sjuhelsikes superbra sittning som jag och Elin haft hand om så är det värt varenda minut av all planering under flera nattetimmar.

Flyttat har jag även gjort och jag fick lyxhjälp från kusinerna. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft dom här! Älskar att bo själv, trots att det är litet som en skokartong så älskar jag känslan av att bo själv.

Nu har jag precis påbörjat andra veckan på sjukhuspraktiken. Jag spenderar tiden på cancercentrum med sjukt blandade känslor. Känner att jag är på rätt plats för detta är något jag ser mig själv kunna jobba med i framtiden, känner att man verkligen gör nytta. Samtidigt som det är mer än jobbigt för att det är en sådan laddad sjukdom och för att varje minut jag är där och för fler patienter jag träffar, jämför jag allt med Inger och tänker på hur det var för henne, och hur hon måste ha känt. Jag har stött på flera patienter vars skitcancer är densamme som Ingers och varje gång hugger det till i hjärtat. Men, jag tänker även på dom smsen jag fick av henne när hon låg i Umeå, hur hon skrev att hon var alla studenters favorit för dom fick öva och ta alla prover dom ville på henne. Nu är jag en sådan student, som blir överlycklig när en patient är så som Inger var.

Idag sa jag hejdå till en sådan "Ingerpatient". Kikade förbi och tackade för att han varit min stickdocka och önskade han lycka till då han åker hem imorgon. Då tar han mig i hand, ser mig i ögonen och säger att han verkligen vill tacka mig för att jag tagit så bra hand om honom, att jag brytt mig, lyssnat och önskar mig all lycka till och är helt övertygad om att jag kommer bli världens bästa sjuksyrra. Gråten var i halsen när jag gick därifrån.
Ville bara kika in och säga det.