Day off eftersom det varit memorial day här i Usa idag. Solen har skinit hela dagen och den har spenderats med fint sällskap och god glass! Bland annat.

Nu ska här vara seriös. Jag packar och donar i detta nu för att om några timmar bär det av mot NY Long Island University för mina första studier här i Usa, efter 9 månader kände jag att det var dax att ta tag i det.. Det är en Weekend class över hela helgen som jag ska ta tillsammans med kära ManhattanMadeleine och efter den här helgen har jag bara två av 6 credits att läsa in vilket jag kommer hinna göra på Long Island om två helger, sen slipper jag tänka på det mer. Kommer till och med efter den helgen ha en credits för mycket tack vare kören i Cali, det ni! Har fått en tanke om att dessa kurser är lite i samma stil med Aupairskolan så vi får se hur intressant det blir för Aupairskolans innehåll och standard kan man ju diskutera ;) Men kul ska det bli att träffa Madde och umgås så eventuella tråkkurser spelar ingen större roll. Ha en trevlig helg! Vi ses om mindre än tre veckor Sverige!

"connecticut?! jag är påväg dit nu! puss!" Så skrev Ruby till mig på facebook häromdagen. Henne har jag inte träffat på år och dagar. Har alltid vetat att hennes pappa är amerikan och att de varit här en massa men aldrig funderat på vart i Usa. Sen visar det sig att hennes far har växt upp i Woodbury, vilket ligger ett stenkast från Cheshire där jag bor. Ruby och pappa Peter är här nu i veckan och hälsar på släkten. Så visst var jag nyss iväg och fikade med de! Och visst var det kul! Usa är allt bra litet ibland!

Under detta Aupairår har jag läst en otroligt massa kändisbloggar fram och tillbaka och här om veckan slank jag in på Charlotte Perellis blogg och se vad jag hittade där idag! En bild på hon och hennes syster med inte mindre än, ja ni ser rätt kära pappsen och resterande familjemedlemmar, BAJSLAKANET! Detta bruna 70talslakan har varit en del av min barndom när pappa år efter år packade ner det till sommarbesöken på Torpet och det var alltid en lika stor nitlott att vara den ungen som fick lov att sova med detta bruna bajslakan som vi barn så fint namngav det till. Det var ständigt en tyst kamp om att få slippa dessa sängkläder men efter ett tag kom sanningen fram och sedan dess tror jag pappa lämnade bajslakanet kvar hemma i garderoben när han insåg hur det på blodigt allvar satte djupa spår i våra små liv. Dock har det smygits ner nu på senare år ett antal gånger vill jag minnas och någon gång har pappa kommit och tryckt upp det i ansiktet på en för att skrämmas och det har även blivit till ett uttryck, typ, inget är värre än bajslakanet i alla fall! Under fixet till Mimmis bröllop började pappa prata om packningen sin var på Sofia, fattar inte hur hon kopplade, stoppar han och skriver ner på en lapp vad han kommer säga härnäst. Såklart så avslöjar pappa att han packat ner bajslakanet och det var precis vad Sofia hade skrivit på lappen! Detta bruna lakan väcker många minnen och uppenbarligen så finns det andra här i landet som har växt upp med detsamma, och hon verkar ju inte ha några bestående men efter en barndom tillsammans med, bajslakanet. Det bådar gott.

Detta är vad jag går runt och njuter av om kvällarna. Jag älskar det! Vill du göra mig sällskap i det gröna så är grannhuset här under nu till salu. Kom bara kom.

På måndag så kommer jag ha resten av min tid här i Usa planerad och i alla fall lite strukturerad. Så känns det inte just nu. Fick ett mail av Cultural Care för en och en halv vecka sedan ungefär att nu är det dax att maila in dina tre önskedatum för hemfärd så vi kan boka biljetter. Då vill de veta när och varifrån Usa jag vill flyga. Nu är det sex dagar kvar tills datumen ska skickas in och jag har ingen aning om hur jag ska göra. Det går ju inte att få ihop. Vill tillbaka och hänga i Cali, och så kommer det säkert bli. Men, jag skulle så hemkst gärna vilja avsluta med en solsemester till Miami eller Hawaii och flyga därifrån till Svea rike. Problemet är ju det att det är svårt att hitta en reskompis på bara någon vecka, som då måste bestämma sig innan måndag (!) om denne är med på det till 100 procent. Och jag måste verkligen bestämma flygplats och datum tills på måndag. Ser ju lite mörkt ut så jag nöjer mig gott med Cali om det skulle bli så. Då återstår frågan, hur länge vill jag vara där. Sista jobbdagen är 29 juli, visumet mitt räcker ända till 22 september, så länge räcker nog inte mina pengar dock. Vännerna mina åker hem den 12 augusti och då skulle jag kunna fara hem med de, men, ska jag inte ta vara på visumtiden som jag faktiskt har och stanna lite till. Men, igen, vad ska jag göra då?

Okej, ska jag dra till Cali och åka hem med vännerna 12 augusti från LA?
Dra till Cali och bestämma ett hemdatum någon vecka efter den 12e från LAX och chilla på stranden med en bok i Santa Monica eller så?
Dra till Cali och sedan när vännerna försvinner, flyga till Miami (antagligen själv) och flyga hem därifrån?
Eller ska jag bestämma ett hemresedatum med JFK (NY) som flygplats och göra bäst jag vill med att flänga runt bara det att jag måste ta mig tillbaka hit när det är dax att flyga hem.

I och med detta så satte jag mig ner nu efter jobbet för att lista upp hur många helger jag har kvar att spendera här på östkusten. Då när jag kryssat bort plugghelgerna på Long Island, semester i Sverige och semester med värdfamiljen så återstår bara fyra (FYRA!!), fem om man räknar med helgen efter sista jobbdagen, helger kvar. GALET! Då var det bara att skriva ett facebookmail till mina vänner här, svart på vitt, de här helgena har jag kvar och detta vill jag göra. Hoppas vi lyckas strukturera upp det här nu.

Så ja, det känns så långt bort att på måndag så måste detta med flygönskningar vara gjorda för just nu har jag inte koll på någonting. Varför sätter jag mig jämt i denna sits?

Kommentera nu du som läser för jag behöver DIN hjälp om det så bara är ett fint litet Hej!

Har pratat en hel del om Cheesecake Factory och hur suget efter en smarrig cheesecake har lockat. Så, jag och Ellen tog tag i saken och körde iväg till Hartford för en kväll på Cheesecake factory i fredags efter en vecka fylld med sjukt mycket jobb. Vi delade på en Lousiana chicken pasta, ja rätterna är sjukt stora och räcker gott och väl för två när man även ska få plats med en cheesecake till dessert. Gjorde det misstaget i San Fransisco när jag och Carro var där. Då tackade jag motvilligt nej till cheesecake ena kvällen för det fick verkligen inte plats något mer i min mage efter att ha smällt i mig en hel Louisiana.. Men i fredags, då slank allt ner så fint så. Å så fint.

Fick nattsällskap av fina Ellen och vi somnade mätta och belåtna. Ställde klockan på 8 på lördagen men, jag vaknade hör och häpna innan alarmet och det mina vänner, händer inte ofta som ni vet! Vi vaknade i alla fall till sol och efter lite tjutande från husets alla dörrlarm och högljudda barn även ett tomt hus. Frukost och solig promenix i fina Cheshire. Nu när grönskan har kommit fram och bäckarna porlar så är det väldigt fint och idylliskt här! Sedan kom tyska Vivi hit och vi begav oss till New haven för en lunch på Ikea inklusive MARABOU och strosing på Yale university. Lite Uppsala blandat med Hogwarts skulle jag beskriva det som, väldigt mysigt. Ledsen att behöva erkänna att jag har blivit dålig på att fota sedan jag flyttade hit och jag glömde till och med kameran hemma. Men de kommer så småningom. Efter New Haven blev det middag på Karaku i Ellens trakter och kvällen avslutades med bio och limitless. Ps. maraboun är nästan slut.

Några av Ellens bilder :)

Bra helg avslutas med en bra söndag. Jag går i Bruno Mars tecken och inspireras av hans låt Lazy song. Today I feel like not doing anything, I just wanna lay in my bed. Vaknade upp vid elva av solen och gick upp och åt grötfrukost. Sängen har sedan varit min underbara vän och nu kom jag just in från en härlig promenad. Det är ju shortsväder här nu och det hurrar jag för. Nu blir det Big brother och så fortsätter min Lazy day.

In till NYC för att vänta in fröken Ekström med tyskar. De hade haft sitt lilla roliga kvällen innan så det tog de ett litet tag (för att vara snäll, haha) att komma in. Men det gjorde mig inget för det var sol och varmt och jag behövde få bli kompis med NYC på egen hand. Hittade stolt från Grand central till Times Squares. Virrade runt och försökte hitta Coldstone vilket jag även gjorde. Blev ett kärt återseende mellan mig och Chocolate devotion, naw. Jerseyflickorna anlände tillslut och vi gick till Central park och strosade. Skön söndag, bra söndag.

Nu är det äntligen, ÄNTLIGEN, i min ägo! Mitt Californiska körkort kom på posten idag och det känns ju för trevligt. Vet inte hur många gånger jag har ringt och försökt få någon klarhet i vars det är men ett sista samtal förra veckan gjorde tydligen susen. 6 och en halv månad tog det. Men det är här och det är ju faktiskt huvudsaken. Och att  jag ser ut som en amerikansk brottsling. Det är ju kul.