YOU HAD ME AT HELLO
Idag var det back in school och det var ju kul, faktiskt. Intressanta föreläsningar med bra föreläsare. Sedan hade jag mejlat med föreläsaren som hade termintvåorna för att jag skulle få störa och informera om tia för en tenta. Galet vad nervös jag var innan. Som tur var fick jag massa pepp från fina klassisar och drog med mig Eve som mentalt stöd. Det gick bra och det har lett till just nu ett 30tal nya på facebook. Ingen är gladare än jag. Sedan fick jag med mig Eve att sätta upp affischerna jag har gjort så nu sitter även dom uppe runt om på universitetet. Hoppas folk hakar, om aaaaalla på universitetet här skulle skänka eeen tia hade det blivit 300 000, haha man kan ju drömma lite. Känns kul, så roligt med respons och fina ord!
Det snöar i Umeå och denna kväll har mysfaktorn varit ett faktum. Har inte blivit så mycket plugg men har pysslat lite och nyss drog sig Lovisa hemåt efter att ha joinat mig och Hollywoodfruarna, mysispysis. Och igår var det plugg på bibblan och på det en nödvändig chailatte med Elin. Mer sånt till vardagen tack!
Fick gå tidigare från los practico idag då jag varit där på tok för många timmar denna onsdag. Sånt gillar vi, att jag fick gå hem tidigare. Och väldigt skönt att hinna hem och varva ner, se lite bonde och ha direktlänk med Ingrid om vad vi tycker om böndernas val. Nu blir det till att borsta tänderna och krypa under täcket för imöra väntas det näst sista dagen på praktiken för denna gång. Klockan står på 05.00. Godnatt.
Ligger som vanligt nu för tiden helt slut i sängen och kollar på tv. Tända ljus och raggisar är just nu det bästa jag vet och favvisprogrammen på tv är alla dom som är inspelade i los california. Har en sådan sjuk längtan och saknad efter den vardagen jag hade där, platserna, solen, maten och vännerna. Men men, även om man vet att den dagen är ganska långt borta då vi alla har tid och pengar att fara tillbaka tillsammans så tänker jag inte låta bli att drömma lite ;) Hur som så fick jag brev idag, från lillasyster, bara för att.
Denna dagen har varit världens bästa dag, bästa dagen hittills på praktiken. Hade världens bästa handledare idag och jag var världens bästa syrrestudent, självkänslan har varit på topp. Passet avslutades med en inspirerande föreläsning av en syrra, himla bra. Denna dagen har varit världens bästa dag, fram till 16.00. Då träffade jag huvudhandledaren och blev mittbedömd. Hon valde att utgå från det enda pyttelilla negativa som hade sagts om mig av EN handledare. Dom resterande handledarna har bara sagt bra saker om mig men just det dåliga skulle vi tydligen fokusera på. En himla världslig sak jag vet men det gjorde så att jag resten av dagen mått kasst och ätit upp en hel ben and jerrys. Är så himla dålig på att ta sånt men jag må säga att det var ett korkat sätt att lägga upp hela samtalet på, att fokusera på det som var dåligt istället för det som var bra.Jag som hade världens bästa dag. Nu ligger jag här med en klump i magen och självkänslan inför sista veckan på praktiken är i botten. Toppen..
Ingen stjärna idag inte
Kände för att kika in här lite. Händer så fina saker i vardagen ibland som man vill dela med sig av. Skolan har börjat och jag är nu lite mer av en tredjedels sjuksköterska nu. Nollningen har precis slutat och jag vågar inte ens räkna alla de timmar jag lagt ner på detta, helt slut men så här dagarna efter en sjuhelsikes superbra sittning som jag och Elin haft hand om så är det värt varenda minut av all planering under flera nattetimmar.
Flyttat har jag även gjort och jag fick lyxhjälp från kusinerna. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft dom här! Älskar att bo själv, trots att det är litet som en skokartong så älskar jag känslan av att bo själv.
Nu har jag precis påbörjat andra veckan på sjukhuspraktiken. Jag spenderar tiden på cancercentrum med sjukt blandade känslor. Känner att jag är på rätt plats för detta är något jag ser mig själv kunna jobba med i framtiden, känner att man verkligen gör nytta. Samtidigt som det är mer än jobbigt för att det är en sådan laddad sjukdom och för att varje minut jag är där och för fler patienter jag träffar, jämför jag allt med Inger och tänker på hur det var för henne, och hur hon måste ha känt. Jag har stött på flera patienter vars skitcancer är densamme som Ingers och varje gång hugger det till i hjärtat. Men, jag tänker även på dom smsen jag fick av henne när hon låg i Umeå, hur hon skrev att hon var alla studenters favorit för dom fick öva och ta alla prover dom ville på henne. Nu är jag en sådan student, som blir överlycklig när en patient är så som Inger var.
Idag sa jag hejdå till en sådan "Ingerpatient". Kikade förbi och tackade för att han varit min stickdocka och önskade han lycka till då han åker hem imorgon. Då tar han mig i hand, ser mig i ögonen och säger att han verkligen vill tacka mig för att jag tagit så bra hand om honom, att jag brytt mig, lyssnat och önskar mig all lycka till och är helt övertygad om att jag kommer bli världens bästa sjuksyrra. Gråten var i halsen när jag gick därifrån.
Ville bara kika in och säga det.
