Spenderat kvällen först hos mamma med systrar och mat och sedan i Källviken hos Maja som bjöd på nybakat bröd! Låg i uterummet och gjorde roliga filmer och pratade Usa. Ett år sedan jag for därifrån och Maja hon drar dit om en månad hon. Imorgon hämtar jag ut min efterlängtade Iphone, nu ni blir jag en i mängden, tjoho!

Solen skiner, det är en fin dag. Då håller jag mig inomhus och packar! Moving day is coming up..

Sista dagen på jobbet ikväll innan Umeå och ljuva studietider och detta är vad som välkomnar mig när jag kommer hem igen.
Bra jobbat! /Sofia, Leo och den byxlösa mannen

Jag vet inte, livet fortsätter som vanligt och ofta känns det också så, som vanligt. Men ibland, utan förvarning, hinner verkligheten ikapp en och jag vet inte vars jag ska ta vägen. Ligger i sängen efter en bra dag och ska sova, tänker på någonting trevligt, som i sin tur får mig att tänka på något annat och så spinner det på. Men alla dessa tankar slutar med att nej, vad spelar det för roll när Moster inte får vara med. Och det är en sådan konstig känsla. Här fortsätter allt som vanligt, för i mitt vanliga liv finns inte Inger där varje dag, hon är uppe i Skellefteå, jag träffar henne typ två gånger om året, pratar med henne i telefonen några gånger i månaden, ser henne på facebook när hon mer än ofta tagit sig in via Olas användare och smsar med henne när jag får en snilleblixt. Så känns det fortfarande, för mig befinner hon sig i Skellefteå. Men så är det inte och det suger. Vet inte vad jag ska göra av mig själv för jag kan verkligen inte inse vad som har hänt. Hon är fortfarande med i bilden, hur ska man förstå sånt här?

Det blev ett besök till kära Torpet igår. På vägen dit förhörde jag pappa med frågespel och så fixade faster Stina med nattfrukost när vi kom. Idag hittade jag en massa gamla fotoalbum som tillhört Farfar, jättekul att kolla igenom! Men, det roligaste på denna tur blir helt klart denna händelse: Jag och Stina hade varit och handlat, när vi kommer hem till Torpet spöregnar det så vi kör fram ända till trappen och sitter kvar i bilen och väntar på att regnet ska sluta falla. Efter en stund kommer pappa ut med en bricka med lite fika, han ställer sig på trappen och poserar och jag börjar knäppa kort. Det som då händer är att, från ingenstans, tappar pappa sina byxor, dom glider ner och där står han i regnet, blöt som en katt och poserar glatt med byxorna i knäväcken! Det såg så himla roligt ut! Inne i köket märker jag sen att jag fått med en byxlös far på bild, låg på golvet och vred mig av skratt när jag såg kortet, pappa kan leverera han! Bjuder jag på en bild när pappa lyckats få upp brallorna igen!

Mötte upp några kära jobbrudar för lite käk och häng på Olearys. Trevligt, trevligt. Efter ett tag kom Kalle Moraeus även och knaprade nötter intill, vilket gladde Emma!

Vad hände här liksom, himlen öppnade sig på två röda och det regnar, åskar och blixtrar som bara den! Bäst man gosar ner sig och kör lite friendsmaraton tills datorn dör.

Dagen har rullat på, jag tog mig en tur på stan för att handla jagbörjarsnartskolankläder, sånt gjorde jag alltid när jag var mindre och nu tänker jag inte vara sämre! Sedan hängde jag en stund hos Goopen som snart drar till Afrika, där var också Lóa med pojkvän, trevligt. Ikväll har vi spelat spel med fina vänner på Kontrollvägen ute på altanen, än är sommaren inte över!

Idag har mitt loppisfynd till dörr blivit skrubbad en vända till. Sedan har jag spenderat resten av dagen på jobbet, gick bra förutom att jag kom på mig själv att nästan börja gråta där jag stod i köket och diskade. En massa tankar for runt i skallen. Panik, kan inte riktigt kontrollera det än men det får gå ändå.

Tillbaka på jobbet idag där jag brände pannkakor, sedan blev det till att möta upp systrarna Kristinsdottir och Anna på Roxnäs för sol och prat. Och på det blev det spelkväll hemma hos systrarna där jag och Anna förlorade lite skamset på Taboo.

Solig dag idag och jag tog mig en promenad till Sveden. Sen spelade jag kubb med Sofia och mamma med ett halvt kubbspel. Jag var i det förlorande laget bägge omgångarna, mamma vann bägge, en riktig vinnarskalle det där. Sedan blev det till att skrubba min dörr som jag köpte på en loppis i går. Får se vad det blir av den, jag har lite planer. Nu väntar Friends och kudden.

Begravningen var jättefin. Mitt livs värsta dag men väldigt fin. Min moster hade planerat allting, som vanligt. Typiskt henne att kunna planera och ha koll, styra och ställa, fast hon är borta. Allt var i vitt och rosa, alla sex kusiner hade rosa naglar, mosters favoritfärg. Prästen hade skrivit ett jättefint tal och det slog mig att alla människor som träffat henne hade samma bild av hur hon var, som moster eller vän, främling på stan, alla hade vi samma bild. På minnesstunden efteråt övergick gråten i skratt när folk plingade i glasen och delade med sig av minnen av min fina moster. Jag skulle bara plinga till och tillsammans med mina systrar sjunga en sång. Vet inte vars jag fick luft ifrån men innan jag hinner tänka efter står jag där och delar med mig av en typisk Ingerhistoria. Kändes fint och självklart och när vi sedan tog ton och började sjunga en välsignelse stämde inte bara Liljekvistarna in, alla i rummet sjöng med, väldigt mäktigt, som Inger velat ha det!

Stiftsgården i Rättvik kan ju få vara universums bästa plats. Detta var min åttonde sommar på gården, en ganska speciell sådan med tanke på vad som hände med min moster, men på riktigt tror jag inte jag kunde befinna mig på något bättre ställe just då. Fina fina Stiftsgård.

Jag har haft några få trogna läsare som har följt denna blogg när jag bodde i Usa och efter det att jag kommit hem. Den absolut trognaste av dom alla var min moster. Hon var den som kommenterade mest, tjatade på mig när jag inte uppdaterade, hurrade högt när jag väl skrev och tjatade lite till. Dock så rann bloggen mer eller mindre ut i sanden efter ett tag hemma i Sverige, till min mosters besvikelse. När vi sedan fick reda på i April att hon hade fått cancer var valet självklart, jag skulle börja uppdatera igen så att hon skulle få något att läsa när hon låg på sjukhuset eller hade det tråkigt hemma i sängen.Tror nog allt hon ville in och läsa men orken fanns inte. Jag skrev ändå, när hon blir piggare kunde hon läsa ikapp. Så blev det inte. Efter fyra fjuttiga månader somnade hon in, min supermoster! Sitter här som ett frågetecken och undrar vad som hände. Men jag vet att vars i världen hon än nu må vara så kommer hon fortsätta vara min trognaste läsare, hon skulle inte missa det för något i världen, sådan var hon och kommer alltid förbli! Och hennes kommentar till det här inlägget skulle vara: Häng inte läpp nu Mila, gråt men sedan får du ta och njuta av livet! Kram från Moster.