Jomenvisst, molnen hittar tydligen hit och duggregnet med dessutom.
Jag och Nana tog bilen och GPSen och körde till the Social Securuity Office för att fixa våra Social Security number. Vi kom in och satte oss och väntade, medan vakten vandrade omkring och trodde han var cool. Han pratade fort (lite i stil med –Doyouknow what I’m takingabouuut?), stirrade med ögonen och höjde på ena ögonbrynet lite då och då. Cool kille.

När det blev min tur sa jag till Nana på skoj att jag säkert skulle krångla till och inte få något nummer ..Och vad tror ni händer?
Det började bra och killen bakom disken var jättetrevlig och började prata på om Sverige. Sedan började allt ta lite längre tid och han gick iväg till en kollega och kom tillbaka och berättade vad som var kruxet:

Mina mellannamn var tillsammans för långa för att få plats att skriva in i datorn på rätt sätt!

Detta är komiskt när jag under hela min barndomstid undrat varför just jag av alla syskonen Liljekvist fått de två tantnamnen till mellannamn, Britta Margareta. Detta har plågat mig enoormt mycket men jag får väl ta att Sofia skickade minst tio brev till mig i somras, adresserat till emilia BRITTA MARGARETA liljekvist med mellannamnen skrivna över hela framsidan.
Att det nu visar sig att dessa namn blir anledningen till problem när jag ska fixa viktiga papper, ser jag som ett uppenbart tecken att någon där uppe håller med mig!

Denna incident leder dock inte till några större problem, kommer bara ta längre tid innan jag får mitt social security number, eftersom någon myndighet eller liknande måste godkänna att de skriver in mina namn på något annat vis än vanligt.

Så slutet gott, allting gott. Och jag har fått upprättelse, mamma och pappa!