AND I'M STILL WAITING


Att ta körkort i Usa var inte det svåraste jag gjort i mitt liv men, att få det i handen verkar vara nästintill omöjligt.

Har nu väntat på det där kortet, som man vill ha och stolt kunna visa upp medans man är här och ha som ett minne sen när man kommer hem, i 12 veckor. Har försökt att ringa DMV (typ vägvärket) men inte lyckats komma fram. Har stått i timlång kö på DMVs kontor för att sedan bara få ett, nej men vi vet inte vart det är, till svar. Har varit på DMV igen och lyckats få ett nummer jag kan ringa. Ringde hela förra veckan och kom fram till en telefonsvarare och lämnade mitt nummer, inget hände. I dag ringde jag igen och kom plötligt fram till en riktig person. Hon gav mig ett annat nummer att ringa för hon kunde inget göra. Ringde det och till slut kom jag fram och fick veta att nej jag har inte fått mitt körkort ännu för dom vet typ inte om jag är här lagligt eller ej.

Nehej, men hur ska ni få reda på det då om ni inte gör något åt saken? Eller hur ska jag kunna veta att det är det som är problemet? Dessa Amerikaner alltså, säger det med kärlek men ja.
Fick i alla fall sagt till mig att faxa över kopior på pass, visum och lite andra papper på att jag är här med mitt J-1visa. Så imorgon ska C hjälpa mig faxa alltihopa till de och sedan hoppas jag att det rörs om i grytan!


Så här ser det ut när Emilia backar in i palmer. Sånt som kan hända när man bara har en papperslapp till körkort!

Kommentarer
Postat av: Lovisa

hejar på dig!

2011-02-16 @ 08:58:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0