Jag har haft några få trogna läsare som har följt denna blogg när jag bodde i Usa och efter det att jag kommit hem. Den absolut trognaste av dom alla var min moster. Hon var den som kommenterade mest, tjatade på mig när jag inte uppdaterade, hurrade högt när jag väl skrev och tjatade lite till. Dock så rann bloggen mer eller mindre ut i sanden efter ett tag hemma i Sverige, till min mosters besvikelse. När vi sedan fick reda på i April att hon hade fått cancer var valet självklart, jag skulle börja uppdatera igen så att hon skulle få något att läsa när hon låg på sjukhuset eller hade det tråkigt hemma i sängen.Tror nog allt hon ville in och läsa men orken fanns inte. Jag skrev ändå, när hon blir piggare kunde hon läsa ikapp. Så blev det inte. Efter fyra fjuttiga månader somnade hon in, min supermoster! Sitter här som ett frågetecken och undrar vad som hände. Men jag vet att vars i världen hon än nu må vara så kommer hon fortsätta vara min trognaste läsare, hon skulle inte missa det för något i världen, sådan var hon och kommer alltid förbli! Och hennes kommentar till det här inlägget skulle vara: Häng inte läpp nu Mila, gråt men sedan får du ta och njuta av livet! Kram från Moster.